Det intergalaktiska mötet

Från dunz0r
Version från den 11 maj 2021 kl. 20.08 av Adminsan (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med 'Raketerna i ryggen, två ögon stirrar djupt in i dina jag hör en röst säga; det kommer gå bra men om det inte gör det har du en cyanidampull i bröstfickan. Två djupa a...')
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök

Raketerna i ryggen, två ögon stirrar djupt in i dina jag hör en röst säga; det kommer gå bra men om det inte gör det har du en cyanidampull i bröstfickan. Två djupa andetag senare och jag ser hur jorden blir mindre och mindre snart ingenting kvar av den. Färden har bara börjat och jag hör rösten igen men den här gången låter den uppspelt. Den säger nu är det dags, det rycker till bakom min rygg och min kropp svävar bort ifrån där jag satt. 3, 2, 1 ropar han och med en duns ramlar jag ner mot golvet i vad jag förstår senare är hans egna rymdfarkost. Jag kollar mig runt och ser ett stort leende och ett aningen rött ansikte skymta bakom en kontrollpanel, det är dunz0r åh vad glad jag är att få vara med just honom. Han har just slagit på gravitationen för att det ska bli lite lättare. Vi slår oss ner bakom en kontrollpanel och hans mjuka fingrar slår mot några tangenter. På en skärm dyker det upp några figurer jag misstänker att jag inte ser samma sak som dunz0r och reser mig upp för att se det han ser och blir häpen över vad mina ögon uppfattar på skärmen. Dunz0rs fina fingrar har flätats samman för att skapa en dröm som för mig gick i uppfyllelse. Under min tid på jorden dejtade jag under en kort tid en dam med rött lockigt hår, något dunz0r omöjligt kan ha vetat, som av en händelse försvann hon ur min famn och nu förstår jag varför. På skärmen visades hon upp men nu mycket vackrare än tidigare hon har blivit korsbefruktad med självaste dunz0r. Vackrare kan jag omöjligen tänka mig min ungmö mixad med denna tydliga förebild. Dunz0r uppfattar min fascination antagligen av att mitt saliv droppat ner i hans nacke under hela tiden jag stått och beundrat hans skärm. Dunz0r den vackre rycker lätt på axlarna och tar upp en pappersservett och torkar upp mina kroppsvätskor som att det var helt normalt. Tiden står stilla och det börjar växa under mitt bröst. Mitt hjärta slår hårdare och hårdare. Helt plötsligt rör han sin hand fram mot skärmen och knuffar den åt sidan med en sådan kraft att hela skeppet skakar till. Allt dunz0r tar i kan han bestämma vad det ska bli och när han rör över platsen där skärmen stod blir strax där den kvinnan vi såg på skärmen. Livs levande ser jag den kvinna jag tidigare mött men med dom fantastiska dragen av dunz0r gör det här mig nästan medvetslös av att allt blod nu är under min navel. Vi färdas genom galaxen hand i hand jag och min vän dunz0r